Jag vet att den är lång och jag vet att de känns jobbigt att sätta av tid att se den men den är så outstanding!

SÅ har du inte tid nu se den när du har tid allt han har att sägar är så sant!

Sötpotatis är inte något som jag tycker var någon större hitt. I vanliga fall hittills har det varit jätte god mat mycket nya och spännande recept... men nu de sista två veckorna har varit mindre bra, och jag ser inte fram emot i morgon coscos är inte min grej. På tal om coscos mins jag när jag smakade de första och enda gången, de är något man fått lära sig när man är liten att man måste smaka, så jag tog för mig i matsalen på skolan och så satte vi oss för att äta. Jag smakade först på de och kunde inte häjda grimagerna. Det var riktigt äckligt, sen så åt jag vidare och i slutet av lunchen (var en av de där extremt långa sittningarna i matan) så då tänkte jag att de där inte kunde vara så äckligt som jag tyckte det var förra gången. Så följden blev att jag smakade de igen och med samma ut kommst... så coscos kan de som tycker om de få behålla för min del.

Jaja i dag var de i alla fall sötpotatis potatis grattinerat i ungn med kyckling.

I dag håller jag på att lära mig om ateroskaleros vilket mynnar ut i infarkt (hjärta/hjärna/njure). Arteroskaleros är en sjukdom som beror på att artärernas epitelceller i det indersta lagret blir skadat (detta kan bero på olika saker). Blodet innehåller rätt höga halter av low density lipoproteines (LDL) normalt. Detta LDL kan oxiderar i kontakt med syra radikaler som finns i endotelcellerna. Det oxiderade LDL:et vandrar in i de skadade epitelcellerna där de fagosyteras av makrofager som differentierar till slumceller. Mackrofagerna sänder ut tilldragande ämnen vilket leder till att fler fagosyterande monosyter migrerar till området. Där fagosyterar de tills de dör.

Påverkan på kärlen blir då dels att dessa blir trängre vilket stryper boldflödet eller så kan de ruptera så att placken(som dessa döda skumceller kallas) kan bilda blodproppar och totalt stoppa blodflödet.

Om detta sker i hjärtats coronakärl (blod tillförseln stryps) kommer hjärtcellerna i förbindelse med detta kärl att dö av och ersättas av dett och bindväv. Om detta inte stoppas i ett tidigt skede kan personen få en hjärtinfarkt.

Alltså detta är ju intressant men det är en aning mycket att trycka in i min lilla lilla skalle. Förstår inte riktigt hur man ska lära sig så mycket på så lite tid. Något jag kan säga med handen på hjärtat är att jag inte alls viste att en receptarie ska kunna så mycket för att få stå på ett apotek och fråga om kunden vill ha en påse.

EN sak är då säker, innan dehär åren är slut kommer jag vara jätte klok.

Något som jag tycker är ganska roligt är att man kan må bättre av att andra också mår sämre och tycker saker är svåra. Jag antar att de är för att man känner tröst i att inte vara ensam om att känna sig otillräcklig.

Precis avklarat mötet och de va fler än jag som tyckte att de kändes mer än övermäktigt. Så nu känns de lite bättre. Jag vet inte varför men de känns alltid jobbigt att gå på de där mötena, jag vet inte varför egentligen, tror de är för att de ökar på stressin inför vad som ska göras och vad om som man inte hinner med. Men samtidigt är de en hjälp att bli påminnd om att vi är flera som tycker att plugget är svårt.

Jag tittade på en av föreläsningarna som vi har till den här kursen och jag känner att de berör mig ganska mycket. Filmen handlade om en tjej som drabbats av en stoke och hennes väg tillbaka. Förstå vad frustrerande att gå från att kunna prata, läsa, skriva, jobba och sköta hemmet. Till att bli helt beroende av andras hjälp, detta måste vara extremt jobbigt eftersom hon fortfarande behåller förmågan att tänka hon vet vad hon vill få ut men kan inte förmedla detta...

Se filmen för att förstå bättre vad jag menar :http://www.hjarnfonden.se/den-nya-cinna---en-film-om-stroke__347

Något jag reagerade på var att de sa åt henne att de inte var bra att pucha, Hallå?! Klart man ska pusha, man ser ju på henne att hon är en tjej som vill framåt som har bestämt sig att kämpa. Hon är medveten om att de är svårt, de är inget ni behöver kasta i ansiktet på henne. Och som hon själv säger i filmen - Jag är inte sjuk och klarar inte av att bli behandlad så. Där är jag beredd att hålla med henne hon har tillfrisknat från stroken, nu är det bara biverkningarna kvar varför ska man behöva bli behandlad som sjuk då?

Jag förstår att de är svårt att lägga nivån på undervisningen, många som hon gick på afaci kurs med var gamla och hade ett helt annat tempo. Men där önskar jag att de fans recurser för att bara rikta in sig på var och en av de som drabbats. Vist hon måste lära om sig, men att bli behandlad och lära ut på ett sätt som man lär små barn är både sykande och nedverderande. Jag tycker de måste påminna sig om att hon faktiskt inte gått tillbaka i utväcklingen hon är fortfarande en vuxen människa och ska behandlas därefter.

Jaja nu har jag ju bara sett en sida av perspektivet och självklart finns det säkert en hel del andra saker som spelar in men de är i alla fall så jag känner just nu.

Sen tycker jag de var fantastiskt roligt att se att de använde sig av hästar som terapi. Just  de här hon beskrev att de va enbart med hästarna som hon var befriad från värken. Det var så bra för de visar verkligen på vilken terapeftisk och läkande kraft hästarna har.

Känslan av att ca 500 klio häst följer med dig lös och flyttar på sig bara för att du pekar på hovarna är obetalbar och omöjlig att sätta pris på, det leder verkligen till att man växer som människa något aldeles enormt. Här skulle jag velat lägga upp en bild men de fortsätter att krongla med bild tekniken så förhoppningsvis kommer den sen. (tills vidare går den att kika på har länkat till den (vänster sida av menyn))

I dag kändes det bara jobbigt att kliva upp och logga in på pingpong för att ha en flera timmar långt möte med de andra kursarna. Jag känner att jag tappade lusten till att plugga efter förra tentan(tror den gick dåligt).

Just nu vill jag mest bara gå och lägga mig och vänta på sommaren. I dag säger jag som strutsen om jag stoppar huvudet i sanden ser ingen mig och jag ser inte jobbet. Det som inte sysns finns inte.

Annars skulle jag vilja säga att de är ganska ensamt att vara mig nu, men till vissa delar har jag väl mig själv att skylla:/

Bit i hop möte nästa!

Detta är inte roligt i dag är de nu 2 dagen jag försöker ladda upp ett foto men ser du de går inte! Man tappar sugen ganska fort när allt kronglar:/

Här byter man blogg för att man ska få saker och ting att fungera och vad händer hela alltet låser sig totalt!

Jag får helt enkelt se till att fixa de i morgon när mindre människor har tid att blogga, då kanske de fungerar bättre, annars lägger jag ner och ängnar mig åt att räkna snöflingor.

Den här nya bloggen känns riktigt rolig, den får symbolicera en ny start på ett nytt kapittel i mitt liv.

Nä detta får räcka för nu min hjärna är överhättad av diverse html koder, de är otroligt roligt att fiffla i på med men när det inte går som man vill blir jag bara så trött.

Jag ska minsan kliva upp tidigt i morgon för att fara till Camilla och greja på med hästarna. Var förbi på fika i dag och de va välgit mysigt att sitta inne och snacka en sådan här kojdag. Men i morgon hoppas vi på lite uppehåll och vindstilla!

Ska nog ta med mig kameran så får vi se om vi kan tillverka några snygga hästfoton, som sagt vi får se vad morgondagen har på lut för oss. Förhoppningsivis har den en fixad snygg design att erbjuda, nä nu blir de att krypa ner under täcket och titta på lite film.