Jag har tagit mig i kragen och ringt till lungmotagningen och jag vill bara gråta! Då har min läkare slutat och jag har blivit satt i någon mysko väntetid.(De har totalt struntat i hans pasienter när han slutade) Så jag ska be en annan doktor kontakta dig någon gång framöver, vi har jätte långa väntetider de är därför du fått vänta. Jo pytsan!

Jag tycker synd om den stackas människan som ska svara i telefonen och ta emot alla sura och upprörda människor. Hoppas hon har en underbar familj så att jobbet inte tar på henne.

Jaja i alla fall så de känns som vanligt, sjukvården skiter i mig. Vilket får mig att tvivla på mig själv, inbillar jag mig bara. De kanske bara är normala förkylningar jag åker på. Kanske är de så att de inte alls gör ont i mina lungor, de kanske bara är en normal känsla? Jag kanske överdriver?

Jag tvivlar ofta på mig själv nu för tiden. Men när jag bestämt mig för att bara fortsätta leva och att jag hittat på allt sammans och bara är paranoid. Går det inte att komma i från att jag har ont jag hostar och är jämt trött.

Tröttheten kan förstås precis som mamma påpekar ha helt och hållet att göta med att jag är tjock men ändå. Vilket alltså är en av anledningarna till att jag ska börja röra på mig och äta mer lagomt. För att kunna utesluta att de inte är där problemet ligger.