Alltså i bland blir man bara så trött, i dag vräker snön ner. Jag har tagit ett beslut att nu ska portionerna minskas och promenaderna påbörjas. Det är ju trotts allt snart sommar och jag längtar så otroligt efter att kunna springa... Så nu ska vi leva upp de målet, innan sommaren ska jag har tränat upp benen så pass att jag vågar min ut och springa, även om de intebär att jag kommer att måsta göra många många många tråkiga promenader för att komma dit.

Jag jobbar i morgon mellan 10-21 och det känns rätt roligt, bra att få komma ut och göra lite annat. För just nu håller jag på att skriva i hop ett arbete om primär ciliär dyskinesi. Ju mer jag läser om den desto mer paranoid blir jag. Nä men det är en mycket intressant sjukdom och sen är rätt ovanlig men min hjälte kusin har den, vilket gör den extra intressant.

Men sommaren är trotts allt på väg, den har börjat sända ut sina täcken. Jag har sett tussilgao och någon typ snödroppe komma upp vid kapellet. När vi var ute i går jag och Della sista pissarsvängen så kändes det som att de fortfarande var ljust. Det är nått jag inte förstår med söläningarna, hur kan de leva med mörkt på nätterna på sommarn?

Utöver allt vanligt fick jag ett ovanligt telefonsamtal i går riktigt riktigt roligt faktiskt:P