Jag har många stunder som jag kännt mig nöjd med mitt liv, när jag klarade körkortet, när jag tog av min första tand när jag en egen skoter för första gången. Ja den listan kan göras lång, men jag antar att de är tänkt att jag ska skriva något om en av dem. Hm svårt att välja.

 

En gång eller varje gång jag kommer mig upp på ryggen på shyness då blir jag så nöjd med mig själv att de mesta kan få gå på tok. Känslan att sitta på hästryggen är fantastisk och veta att de är till en del min förkänst att de går att göra de på denna underbara häst, gör att man inte kan känna sig annat än nöjd med livet, Fast nu när jag tänker efter tror jag de var ett större mål när jag fick lyfta hennes hovar och röra virveln. (Jag vet för vanliga människor låter jag som en totalt fläng idiot som verkar ha mer en en skruv lös. Kan kanske så vara men till mitt försvar säger jag att när hon kom så sparkade hon efter en och för ingenting och nu står jag och kramar henne över rumpan...)

 

Ja alltså de måste upplevas för att man ska förstå, insåg de när jag betättade för min mamma om bedriften med att lyfta fötterna. Hon tittade undrande på mig och sa helt enkelt.. - Ja ska man inte kunna de?..